Gentemot myndigheter

Vi ser fler och fler namn i öknen, till exempel kontoret för Folkets angelägenheter, kontoret för Flok mord, kontoret för folkmord och så vidare. Ett dyrt barn har många namn, som de säger, men i det här fallet är det inte så dyrt. Det är inte heller särskilt konstigt att fler och fler människor har kommit att associera denna myndighet, som har till uppgift att skydda vår hälsa, med något helt annat.

Han började associera det med vilseledande information och ovetenskapliga påståenden. Organisationen är att socialministern upprepade gånger hänvisar till när man diskuterar strategier för den rådande pandemin, och det är den makt som konsekvent och repetitivt under pandemin var fel. Jag förstår att Lena Hallengren själv saknar den stora kunskap som hon behöver i sin roll som socialminister.

Det är inte så konstigt. Som minister finns det många olika kvalifikationer som du kan ha. Jag förväntade mig faktiskt inte att socialministern skulle ha den utbildning som krävs, till exempel en statlig epidemiolog, utan istället är hennes roll att lyssna på erfarenheten, precis som hon upprepade gånger säger att hon gör. Men åtminstone förväntas det att ministern kommer in i situationen, övervakar och påverkar bedömningarna själv, och att hon själv pekar på forskning och hittar på fakta med en koppling.

Istället förstärker och saknar det engagemang som regeringen visade under pandemin, vilket jag undrar om socialministern och regeringen alls är intresserade av dessa viktiga frågor. Mrs Speaker! Socialministern tror också på reaktionen på samspelet, vilket är viktigt att myndigheterna, inte minst den myndighet vi talar om nu, agerar och uttrycker förtroende utifrån det nuvarande kunskapsläget och utifrån den kompetens och erfarenhet som regeringen besitter.

Jag kan säga att jag håller helt med, vilket gör denna situation ännu mer underbar. Vi var de få som i början av förra året varnade för den svenska strategin och den väg som regeringen beslutade att gå. Jag har stor respekt för att du hade olika åsikter, och att inte alla var överens med oss. Men det är otroligt att ingen kräver en timme med en minister eller en regering när nästan världen agerar helt annorlunda än Sverige, och när, som på sina så kallade experter, ministern, om och om igen.

När expertvakterna på folkhälsoavdelningen upprepar sig, varför lyssnar ministern fortfarande på dem? Det skulle vara naturligt att vädja till dem som verkligen hade rätt - de som ursprungligen varnade för detta och som snart hånades av cirkeln kring ministerns regeringstjänstemän. Sverige agerade reaktivt, inte aktivt, helt i strid med vetenskapen.

Och som ett resultat av detta med vetenskap: vilken vetenskap lutar Folkhälsomyndigheten mot? Hittills har jag inte sett några hänvisningar till någon forskning som stöder avhandlingen att vi måste kämpa med mer eller mindre experter från hela världen. Hallengren s anf. Jag måste säga att vi kan behandla två interpellationer samtidigt, för jag tror att de går in i varandra lite.

Markus Wichel själv måste bestämma när han ställer frågor, Vilka frågor. Men nu handlar det specifikt om expertmyndighet, inte hela strategin. Markus Wichel beskriver detta, precis som vissa andra väljer, särskilt i efterhand, att den svenska strategin kommer att innehålla någon specifik åtgärd eller vara mycket direkt. Jag skulle vilja säga att den svenska strategin är att minska smittspridningen.

Det handlar om att rädda liv, hälsa och jobb och se till att samhället faktiskt fungerar både under och efter pandemin. Vi kommer att förlita oss på vetenskap och erfarenhet, och vi kommer att vidta rätt åtgärder vid rätt tidpunkt.

Bestämmelsen har gentemot myndigheter samma innebörd som enligt 8 § förvaltningslagen men den öppnar upp för samverkan med andra aktörer, så länge saklighet och opartiskhet iakttas.

Det är därför vi inte vidtog exakt samma åtgärder i början av pandemin som vi gör nu, när det finns en annan typ av trötthet, vilket innebär att vi kan behöva tydligare och mer drastiska begränsningar för att få lämplig effekt. Det kanske inte alltid är så lätt för allmänheten att se erfarenhetsmyndigheternas roll jämfört med regeringen, men Markus Wichel sitter i riksdagen och vet väl att vi har en styrstruktur i Sverige, vilket innebär att vi inte har jätteavdelningar.

I princip har vissa länder all den kompetens som myndigheterna har i sina ministerier. Då kan man säga att det är regeringen som fattar besluten, men de har naturligtvis mycket kunskap att lita på. Naturligtvis är det inte en underdrift att säga att svenska folket har ökat sin kunskap avsevärt när det gäller epidemiologi. Vi är mycket intresserade.

Men inte många människor sitter på djup kunskap. Vi har en expertkropp när det gäller att skydda infektionen som jag beskrev i mitt svar. Om det är myndigheten att luta sig in och lyssna vid andra tillfällen är det verkligen mycket anmärkningsvärt om regeringen när du kommer till en pandemi och ett virus som ingen vet kommer att säga: Vi vet bättre.

När allt kommer omkring, om du säger att det kommer att bli lite angränsande pengar: vi litar på myndigheten om den tycker som vi. Det handlar dock om att lyssna på hela resonemanget och ha en dialog. Det är inte alltid bara en folkhälsoorganisation. Det finns andra myndigheter. Ibland kan det vara Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten. Vi har distriktsstyrelser. Vi har kommuner och regioner.

Vi fick remissutlåtanden från många när vi fattade beslutet under denna pandemi. När det gäller Pandemilagen talar vi om hundra. Det är uppenbart att vi alltid måste väga myndigheternas åsikter om erfarenhet och råd mot andra saker. Men det kan inte sägas att folkhälsoavdelningen har en åsikt och att det finns någon annan som tycker att de har en annan synvinkel.

Institutionen för folkhälsa är naturligtvis en myndighet med ett betydligt större antal anställda än de få som kommer fram medialt. Naturligtvis finns det mycket kunskap som inte är så synlig.

GENTEMOT translate: in comparison to, in relation to, towards, toward.

För min del, som för mig och regeringen, är det naturligtvis att följa vad som händer i omvärlden och försöka dra slutsatser. Nu känner jag att jag själv kommer in i nästa relation och strategi. Men det är inte så enkelt som Marcus Wichel försöker få det att låta. Det är inte så enkelt som vi vet exakt vilka åtgärder vi kan vidta, men vi ignorerar det.

Tvärtom skulle jag säga att varje land är fyllt med frågan om vilka åtgärder som kan fungera. Den åtgärd som vissa länder tycktes arbeta med under våren biter nu inte alls. Länder som i princip inte påverkades av smittspridningen i våras är nu på topp när det gäller antalet dödsfall per miljon invånare, även om de faktiskt har lämpliga strategier och åtgärder.

Det är lömskt. Det är verkligen inte lätt. Faktum är att det inte finns någon - det har inte varit förut, om Marcus Wichel ber om ursäkt - som har föreställt sig vilka åtgärder som verkligen biter. Vi har vidtagit olika åtgärder, och vi anpassar dem när kunskapstillståndet utvecklas. Jag håller med Lena Hallengren om att vi förmodligen kommer att återkomma till delar av det vi just nu diskuterar i nästa debatt, inte minst huvudbulten i den svenska strategin.

Ministern påpekar att det är lätt att komma för sent och att man lätt kan peka ut saker och säga att det var fel och så. Men faktum är att för nästan ett år sedan fanns varningar - de var hårda - från andra länder om detta virus. Det var många experter som varnade Sverige för vad som skulle hända. Faktum är att ministern själv sa att Sverige var väl rustat för att hantera pandemin.

Hon sa att trots att vården var underfinansierad och att det fanns allvarliga problem med långa väntelistor för vård. Vi visste hur det såg ut hos äldre. Jag kände inte ministern, jag vet inte varför hon är socialminister, men jag tror att hon redan då förstod vilken kritisk situation de äldre i Sverige befann sig i. Men de menade att du var välutrustad.

Vi visste att lagren av oförutsedda omständigheter var undermåliga och så vidare. Faktum är att varningarna fanns där. Jag och många andra varnade också för detta, just för att vi lyssnade på internationell erfarenhet på detta område. Han stod inte mellan en liten grupp av sådana namngivna hobbyepidemiologer, som jag och många andra kallades, och erfarenhet inom detta område. Han stod mellan en liten grupp svenska regeringstjänstemän och praktiskt taget hela världens erfarenhet inom detta område.

Det är därför de flesta av världen har valt ett annat sätt att arbeta. Det är därför Sverige är så dåligt nu. Det är bara att titta på våra grannländer som har liknande förhållanden. Även om Sverige har liknande förhållanden har vi betydligt fler döda per capita än dessa länder. Vi kommer att återvända till detta nästan hela tiden med vetenskap, eftersom Folkhälsokontoret och andra myndigheter ofta hänvisar till vetenskap och kunskap.

Men har det någonsin funnits en folkhälsomyndighet i denna pandemi? Vi har upprepade gånger sett hur fel de var. Varje scenario de föreställde sig var fel. Snarare visade sig många av deras påståenden vara helt ovetenskapliga och har inget vetenskapligt stöd. Än idag lyssnar regeringen på denna myndighet. Jag förstår inte det här. Vi har till exempel hört att barn inte kommer att smittas.

Nu har vi sett information om att detta är mer troligt: 45 procent av infektionen sker i grundskolan. Vi har hört dem hävda att munskydd inte hjälper. Vi vet att muntligt skydd hjälper. Även det enklaste försvaret i munnen hjälper. Vi hör upprepade gånger ovetenskapliga påståenden från myndigheterna baserade på vetenskap. Och regeringen lyssnar på denna myndighet, som har varit konsekvent och repetitiv.

Marcus Wichel har fel om detta. Det finns breda kompositioner.Det är inte särskilt allvarligt, och det är faktiskt inte någon form av överdrift att säga att Marcus Wichel och ett antal andra har haft rätt hela tiden och vet säkert. Jag tycker att det är i princip omöjligt att stå här och svara på någon ganska outtalad kritik. Om ministeriets chef fortfarande är ensam, sträcker sig makten till att fatta ett visst beslut, deltar i ministerregeringen, vilket inte är tillåtet.

En ministerregering är också underförstådd i Sverige om regeringen bryter mot sin auktoritet när det gäller myndigheternas hantering av enskilda ärenden som rör enskilda personer. Regeringsformen, kapitel 11. Annars har regeringen laglig rätt att diktera hur myndigheterna utför sina uppgifter, samt att skapa eller avskaffa myndigheter som inte regleras i de lagar som antagits av riksdagen eller som har egna poster i statsbudgeten.

Detta görs bland annat med regleringsbrev och med regler med instruktioner för myndigheterna. Dessa regler är baserade på Kapitel 9. De är också baserade på kapitel 1 i regeringen. I det sista avsnittet definieras begreppet lag huvudsakligen som reglering av de personliga och ekonomiska omständigheterna hos individer i ömsesidig civilrätt och deras ställning t.

under ömsesidiga omständigheter kan regeringen utfärda förordningar utan att erbjuda den frigjorda riksdagen för frigivning utan att erbjuda den. Men enligt det förberedande arbetet i regeringsform och enligt rättspraxis i Sverige borde statliga regler också innebära en viss grad av generalisering, just för att de är regler som liknar lagar. Detta innebär att de bör gälla i flera situationer och inte reglera en viss specifik situation som den är relaterad till principen om jämlikhet inför lagen.

Var gränsen går är en tolkningsfråga. Men om en sak kan överklagas till regeringen eller bestäms av regeringen själv i enlighet med någon regel, kan den besluta även i ett separat fall om just den saken. Det händer ofta att oppositionspartierna anklagar ministrarna för att begå ministeriets regering och rapporterar detta till Ku: s konstitutionella utskott.

Men många gånger bygger dessa rapporter på missförstånd om vad ministerstyre egentligen innebär, eller som en del av ett politiskt spel. Medierna ställer också ofta frågor till ministrarna om enskilda fall där ett svar skulle bryta mot en ministerregel eller att ministrarna använder regeln för att inte svara på frågor som de kan svara på.